Untitled

Det här är en dodecahedron. Dodecahedron from wikipedia Aldrig förr har jag saknat mattelektionerna i gymnasiet så mycket som när jag ville ha reda på vilka vinklar en femhörning skulle ha tredimensionellt för att jag skulle kunna sätta ihop 12 av dem till en sån här. Jag kan ödmjukt avslöja att jag fortfarande inte vet, för min pojkvän fixade modellen direkt i 3Ds max medan jag klottrade felaktiga siffror på ett papper. När 12 ihåliga bitar geometri var utskrivna fäste jag papper på insidan, och limmade sedan ihop bitarna med varandra (och även mina fingrar). Jag har ett superlim med 60 sekunders lagg så man har tid att finjustera saker på plats efter man tryckt ihop ytorna, vilket ibland är superbra, och ibland innebär att saker man placerade rätt från början glider iväg under tiden man väntar. Hursomhelst, jag byggde en lampa. lampbitar Pappersbitar Halv lampa dodecahedron lampClas Ohlson har riktigt trevliga tygklädda lampsladdar i flera färger med strömbrytare inbyggd, och det här är vare sig den första eller sista lampan jag kommer spotta ur mig med hjälp av 3D-skrivaren.

Nyttan med en 3D-skrivare

En av sakerna som är väldigt tillfredsställande med att ha en pytteliten fabrik på skrivbordet är att upptäcka ett problem, och sedan bara skriva ut en lösning. Reservdelar till gnagarburar kan vara svåra att hitta, vilket är konstigt med tanke på att de bokstavligt talat är gnagare. Men nu är det slut på letandet, jag har berättat för chinchillan att för varje burklämma hon gnager sönder tänker jag printa två nya. Good luck, sucker. Andra problem jag snabbt fixat är en lådavdelare - två hållare och en kartongskiva; ett clip som håller i snöret till badkarsproppen så det inte flyter iväg; en ny knopp till kökslådan; en hållare till whiteboardpennan på jobb, och så vidare. Förutom burklämman är dessutom alla de här sakerna otroligt enkla 3D-modeller jag bara kastat ihop i Tinkercad. chinchilla gnager på burklämma   nyttosaker

Att printa ett träd

Hemma hos en kompis såg jag ett litet träd som höll hennes örhängen och andra småprylar, och jag tänkte "det här kan jag skriva ut". Jag utnyttjar gärna knepet att böja till saker i efterhand, för då kan jag skriva ut mina saker utan att de behöver stöttas upp, och ytorna har en större chans att bli jämna. Grenarna ritade jag i Illustrator och importerade till TinkerCad, bottendelen av foten gjorde jag direkt i TinkerCad, och ovandelen bad jag min pojkvän fixa åt mig i 3Dsmax, för jag var upptagen/lat. Tyngden som håller trädet stabilt är en stor mellanbricka från bygghandeln som kostade ungefär 6 kronor och fungerar perfekt. Jag orkade inte experimentera med att få till en bra passning för att sätta ner grenarna i hålet, så det blev en del filande och slipande istället. Ovansidan av foten dekorerade jag sedan med ett mönstrat papper som jag hällde EnviroTex på, ett tvåkomponentsmedel som härdar till en tjock glasliknande yta. färdigt smyckesträdgrenar och fot i tinkercad foten med tyngden i

Julklappsfabriken

Nu i december har jag inte bara tillverkat julklappar till mina egna vänner, jag har också fått beställningar av arbetskamrater som ville ge något kul till sina barn. En av beställningarna var ugglor som halsband, med barnets namn på baksidan. Jag byggde en rund liten uggla i Blender, och gjorde sedan en variant där jag plattade till baksidan för att den skulle kunna hänga bättre runt halsen, och för att få en yta att sätta namn på. I TinkerCad adderade jag sen öglan på toppen, och de små infattningarna för strass på magen. Än så länge har jag inte satt mig in i hur jag bygger och exporterar modeller med exakta mått från Blender, så saker som behöver vara exakta brukar jag helt enkelt lägga till i efterhand. Det är rätt praktiskt att kunna växla mellan olika program efter behov, eftersom det innebär att jag inte fastnar i processen för att jag saknar kunskaper. Uggla i halsband Baksidan på ugglan med ett namn   uggla med blå strass på magen Grönt spöke med namn på

Två tekniker för 3D-printing

När du vill ha något 3D-printat finns det idag flera tekniker och material tillgängliga. Den vanligaste metoden för hemmabruk och småskalig tillverkning kallas Fused Filament Fabrication. Med denna teknik skrivs objekten ut lager för lager med smält plast som med hög precision matas från ett uppvärmt skrivarhuvud. Tänk dig en pytteliten datorstyrd limpistol. fused filament En annan metod kallas Selective Laser Sintering och bygger upp modellen av ett fint pulver som sprids jämnt över plattformen, för att sedan härdas med laser där det behövs. Det är samma princip med lager-för-lager, men med lasern uppnås en högre detaljrikedom än vid fused filament fabrication. I videon nedan kan du se hur en Formiga P110 sprider nylonpulver över byggplattan, härdar, och sänker ner modellen ett snäpp för att fortsätta med nästa lager. (Videon är klippt och visar en snabbare process än i verkligheten.) laser printer

Fördelar och nackdelar

Den största skillnaden mellan metoderna finner vi i support. Modellen som byggs med pulver har stöd hela vägen i form av allt pulver som inte härdas och packas tätt runt objektet. Utskrifter på vanliga 3d-skrivare riskerar att tappa i kvalitét när det ska "byggas broar" och har ofta begränsade möjligheter för att lägga till nödvändigt support vid utskrift av komplexa modeller.  laser printer supportfused filament bridging   När det kommer till användarvänlighet är dock hemmaskrivaren vinnare. Du kan snabbt och enkelt skriva ut små prylar när du känner för det. Med laserskrivaren gör du bäst i att vänta till du har utskrifter att fylla hela byggytan med, eftersom det annars kan kännas lite slöseri med tid och resurser att dra igång hela maskineriet för ett par örhängen. Du behöver inte heller hantera mängder av pulver som riskerar att hamna precis överallt, med hittills outforskade hälsoaspekter. formiga p110 printerEn annan anledning till att hålla sig till Fused Filament Fabrication tills vidare är också att laserskrivaren jag pratar om i dagsläget är stor som två kylskåp. Och kostar c:a 1000000kr. Jepp, en miljon. Och det är för den lilla modellen. Storleken till trots har den dock inte särskilt mycket större byggyta än en medelstor hemmaskrivare. Men kvaliteten är fantastisk. Nedan ser du samma modell utskriven på tre olika printers. Två Fused Filament och en laser.      
Formiga P110 - nylon
Makerbot Replicator 2 - PLA
Wanhao Duplicator i3 - PLA
 
 

Från idé till produkt på en söndageftermiddag

Igår byggde jag en dinosaurie i Blender, skickade den till skrivaren och fick ut det gulligaste jag sett på länge. Ungefär så enkelt kändes det, förutom vid något tillfälle när jag svor över hur jag skulle få till bakbenen. Det har gått förvånansvärt snabbt att lära mig bygga 3d-modeller jag blir nöjd med i Blender. Det fanns ett par videotutorials som gav en bra introduktion i början, och sedan har jag bara provat mig fram i programmet. De guiderna jag tittade på verkar inte längre ligga uppe, men det finns många fler om man bara söker på Blender tutorials på YouTube. Blender är ett gratis program med full funktionalitet som kan användas istället för t.ex. 3Dsmax och Maya. Möjligheterna (och menyerna) är enorma, och det finns säkert ett par tusen saker jag skulle ha nytta av att kunna i Blender, men än så länge har jag klarat mig bra med en kub och de tre magiska små orden subdivision surface och boolean. Den här gången hade jag 3d-printing i åtanke redan när jag skissade en 2 cm stor dinosaurie på en pappersbit, så när jag väl kom till modellerandet såg jag t.ex. till att inte ha saker som stack ut eller lutade så mycket att jag skulle behöva använda support vid utskriften. Det gick som en dans. 3d-utskriven dinosaurie med taggar på ryggen skärmavbild av en ofärdig 3d-modell som börjar likna ett djur 3d-modell som är en liggande dinosaurie med taggar på ryggen och lång svans