Att printa ett träd

Hemma hos en kompis såg jag ett litet träd som höll hennes örhängen och andra småprylar, och jag tänkte "det här kan jag skriva ut". Jag utnyttjar gärna knepet att böja till saker i efterhand, för då kan jag skriva ut mina saker utan att de behöver stöttas upp, och ytorna har en större chans att bli jämna. Grenarna ritade jag i Illustrator och importerade till TinkerCad, bottendelen av foten gjorde jag direkt i TinkerCad, och ovandelen bad jag min pojkvän fixa åt mig i 3Dsmax, för jag var upptagen/lat. Tyngden som håller trädet stabilt är en stor mellanbricka från bygghandeln som kostade ungefär 6 kronor och fungerar perfekt. Jag orkade inte experimentera med att få till en bra passning för att sätta ner grenarna i hålet, så det blev en del filande och slipande istället. Ovansidan av foten dekorerade jag sedan med ett mönstrat papper som jag hällde EnviroTex på, ett tvåkomponentsmedel som härdar till en tjock glasliknande yta. färdigt smyckesträdgrenar och fot i tinkercad foten med tyngden i

Från idé till produkt på en söndageftermiddag

Igår byggde jag en dinosaurie i Blender, skickade den till skrivaren och fick ut det gulligaste jag sett på länge. Ungefär så enkelt kändes det, förutom vid något tillfälle när jag svor över hur jag skulle få till bakbenen. Det har gått förvånansvärt snabbt att lära mig bygga 3d-modeller jag blir nöjd med i Blender. Det fanns ett par videotutorials som gav en bra introduktion i början, och sedan har jag bara provat mig fram i programmet. De guiderna jag tittade på verkar inte längre ligga uppe, men det finns många fler om man bara söker på Blender tutorials på YouTube. Blender är ett gratis program med full funktionalitet som kan användas istället för t.ex. 3Dsmax och Maya. Möjligheterna (och menyerna) är enorma, och det finns säkert ett par tusen saker jag skulle ha nytta av att kunna i Blender, men än så länge har jag klarat mig bra med en kub och de tre magiska små orden subdivision surface och boolean. Den här gången hade jag 3d-printing i åtanke redan när jag skissade en 2 cm stor dinosaurie på en pappersbit, så när jag väl kom till modellerandet såg jag t.ex. till att inte ha saker som stack ut eller lutade så mycket att jag skulle behöva använda support vid utskriften. Det gick som en dans. 3d-utskriven dinosaurie med taggar på ryggen skärmavbild av en ofärdig 3d-modell som börjar likna ett djur 3d-modell som är en liggande dinosaurie med taggar på ryggen och lång svans

Toleranser och andra arbiträra vetenskaper

Att få saker att passa i varandra kan vara en utmaning när det kommer till 3d-printing. De halva millimetrarna du lämnat som spelrum mellan bitarna påverkas av om du skriver ut modellen ståendes eller liggandes på sidan, din layer height, hur många shells, din kalibrering av bottenplattan och definitivt beronde på vilken modell av skrivare du har. Förutom många små testkörningar är min främsta rekommendation ett set med små filar och en skalpell. Så kan du rädda din modell oavsett vilket humör skrivaren är på. Min första egna modell med passning led av grav optimism, och tog en bra stunds filande för att kunna sättas ihop. För att åtgärda misstaget i datormodellen skrev jag ut små bitar av endast passningen med olika inställningar, för att se vilken som fungerade bäst. Har du en stor modell du varken vill fila ner eller behöva skriva ut på nytt är detta något som kan vara bra att göra från första början. Det finns såklart tusen tabeller med ISO-standarder på håltoleranser och spel, men din 3D-skrivare har tyvärr inte gått samma tillverkningsteknik-kurs som du. Ett välfilat örhängesställ, och det passningstest jag skulle börjat med.ear3 passningsklossar