Två tekniker för 3D-printing

När du vill ha något 3D-printat finns det idag flera tekniker och material tillgängliga. Den vanligaste metoden för hemmabruk och småskalig tillverkning kallas Fused Filament Fabrication. Med denna teknik skrivs objekten ut lager för lager med smält plast som med hög precision matas från ett uppvärmt skrivarhuvud. Tänk dig en pytteliten datorstyrd limpistol. fused filament En annan metod kallas Selective Laser Sintering och bygger upp modellen av ett fint pulver som sprids jämnt över plattformen, för att sedan härdas med laser där det behövs. Det är samma princip med lager-för-lager, men med lasern uppnås en högre detaljrikedom än vid fused filament fabrication. I videon nedan kan du se hur en Formiga P110 sprider nylonpulver över byggplattan, härdar, och sänker ner modellen ett snäpp för att fortsätta med nästa lager. (Videon är klippt och visar en snabbare process än i verkligheten.) laser printer

Fördelar och nackdelar

Den största skillnaden mellan metoderna finner vi i support. Modellen som byggs med pulver har stöd hela vägen i form av allt pulver som inte härdas och packas tätt runt objektet. Utskrifter på vanliga 3d-skrivare riskerar att tappa i kvalitét när det ska "byggas broar" och har ofta begränsade möjligheter för att lägga till nödvändigt support vid utskrift av komplexa modeller.  laser printer supportfused filament bridging   När det kommer till användarvänlighet är dock hemmaskrivaren vinnare. Du kan snabbt och enkelt skriva ut små prylar när du känner för det. Med laserskrivaren gör du bäst i att vänta till du har utskrifter att fylla hela byggytan med, eftersom det annars kan kännas lite slöseri med tid och resurser att dra igång hela maskineriet för ett par örhängen. Du behöver inte heller hantera mängder av pulver som riskerar att hamna precis överallt, med hittills outforskade hälsoaspekter. formiga p110 printerEn annan anledning till att hålla sig till Fused Filament Fabrication tills vidare är också att laserskrivaren jag pratar om i dagsläget är stor som två kylskåp. Och kostar c:a 1000000kr. Jepp, en miljon. Och det är för den lilla modellen. Storleken till trots har den dock inte särskilt mycket större byggyta än en medelstor hemmaskrivare. Men kvaliteten är fantastisk. Nedan ser du samma modell utskriven på tre olika printers. Två Fused Filament och en laser.      
Formiga P110 - nylon
Makerbot Replicator 2 - PLA
Wanhao Duplicator i3 - PLA
 
 

Från idé till produkt på en söndageftermiddag

Igår byggde jag en dinosaurie i Blender, skickade den till skrivaren och fick ut det gulligaste jag sett på länge. Ungefär så enkelt kändes det, förutom vid något tillfälle när jag svor över hur jag skulle få till bakbenen. Det har gått förvånansvärt snabbt att lära mig bygga 3d-modeller jag blir nöjd med i Blender. Det fanns ett par videotutorials som gav en bra introduktion i början, och sedan har jag bara provat mig fram i programmet. De guiderna jag tittade på verkar inte längre ligga uppe, men det finns många fler om man bara söker på Blender tutorials på YouTube. Blender är ett gratis program med full funktionalitet som kan användas istället för t.ex. 3Dsmax och Maya. Möjligheterna (och menyerna) är enorma, och det finns säkert ett par tusen saker jag skulle ha nytta av att kunna i Blender, men än så länge har jag klarat mig bra med en kub och de tre magiska små orden subdivision surface och boolean. Den här gången hade jag 3d-printing i åtanke redan när jag skissade en 2 cm stor dinosaurie på en pappersbit, så när jag väl kom till modellerandet såg jag t.ex. till att inte ha saker som stack ut eller lutade så mycket att jag skulle behöva använda support vid utskriften. Det gick som en dans. 3d-utskriven dinosaurie med taggar på ryggen skärmavbild av en ofärdig 3d-modell som börjar likna ett djur 3d-modell som är en liggande dinosaurie med taggar på ryggen och lång svans

Nya användningsområden för en kopp te

Platta objekt är bland det enklaste och minst krångliga att 3D-printa på en vanlig "hemma"-printer,  men också ibland de minst spännande slutprodukterna. Så jag blev väldigt glad när jag nyligen upptäckte ett superenkelt sätt att efterbearbeta objekt utskrivna i PLA - och det enda som behövs är en vattenkokare! Eftersom PLA skrivs ut i mellan 190 och 230 grader trodde jag inte att kokat vatten skulle ha någon större effekt, men tji fick jag. Efter bara någon sekund i hett vatten blir plasten mjuk och böjbar, och kan formas om efter önskemål. Olika konstruktioner har såklart olika förutsättningar för att vara flexibla, men det är inget problem för de platta objekten jag experimenterade med. Plasten drar inte åt sig värme i någon större utsträckning och kan böjas till med händerna, så länge du inte doppar fingertopparna i vattnet när du sänker ner objektet. Plasten stelnar snabbt, och kan helt eller delvis doppas i vattnet om och om igen tills du är nöjd. Väl uppe på land är din modell sedan stabil i sin nya form, men ångra-knappen är inte långt borta - lägg tillbaka din utskrift i hett vatten och den återfår sin originalform. 3d-utskrift som doppas i vatten 3d-utskrift böjd runt en glasburk 3d-utskrivet armband